Och Nobelpriset går till...
För ett tag sen, ganska länge sen faktsikt skrev jag i en gäst-krönika för frankmagazine att jag skulle fortsätta söka mina svar i Linda Rosings Blogg - kort och gott - Hon verkar vara inne i en manisk träningsperiod med powerwalks på ett motionsband och råris med groddar. Hade jag behövt - behövt var fel ord - hade jag VELAT ha kostråd hade jag vänt mig till min kära vän och gamla kollega Therese. Självgod som Linda är skrev hon iaf
"Herregud!!!
Shit! vad många mail jag har fått ang min träning och min kost.
Jag borde kanske ha ett eget matlagningsprogram där jag lär er laga hälsosam mat :-).
Det skulle bli en succsè känns det som när jag öppnade upp min mail idag, "my god", säger jag bara!
I morgon ska jag ha frågestund och svara så gott jag kan på alla era mail,
så ha tålamod och fortsätt gärna maila mig om ni har något mer ni vill veta
om mig eller bara få olika råd.
Kram"
Så Linda har fått ett Mail som i det stora hela beskriver min situation och jag hoppas på snabbt svar. Jag räknar inte med att vi ska göra underverk på ett mail Linda men efter ett par mail och eventuellt lite skype-tid tillsamans hoppas jag vara på rätt väg här i livet.
Har en film idé jag tänkte pitcha för Tarantino för övrigt, kanske är det mitt kall i livet. Att pitcha dumma idéer för folk som antagligen redan tänkt på det. - "Cambiasso - Raka av dig håret!"
Annars sa en vän till mig häromdan att alla borde skriva en bok någongång och vilken gång är bättre än den gången man inte visste vad man skulle göra till hösten. Kan ju alltid klåttra ner en massa ord, låta Gustav renskriva och kalla det för Indie eller bohemisk eller nått annat fack folk använder för att dom själva inte vet vad det är.
Årets best-seller - Kristoffer Petterssons debut roman, ett klassikt mästerverk inom den indie-bohemiska genern
"Det mest ärliga och äckligaste jag läst. Sättet han beskriver Burmas inflytande i den moderna Uppsalapolitiken är fenomenalt och boken bör bli kurslitteratur i årskurs 3" säger en lyrisk Björn Ranelid.
"Jag har blivit kysst av en ängel. Jag har hört Näcken spela fiol. Jag har rört vid ungdomskällan. Jag har läst Kristoffer Petterssons debut roman" skriver Fredrik Virtanen för Aftonbladet
"kan man icke frånkänna honom den idealism, som fordras af en Nobelpristagare” säger Alfred nobel själv om boken
"att han åtminstone hittills i ovanligt fullständig grad saknar den i detta sammanhang ständigt efterlysta ideella tendensen" - Sagt av Arne Hegefors om boken inför matchen mellan Brommapojkarna och Trelleborg
Ni förstår vart jag vill komma. Nu hoppas vi på svar från Linda och en godnatts sömn. Imorgon är det Ricky Gervais live i Dublin och jag har biljett. 40€ Annica :)
"It's empty in the valley of your heart,
The sun it rises slowly as you walk,
Away from all the fears and all the faults you've left behind."
Weep little lion man
Jobbet har blivit ett jobb och alla som jobbade på Harrys sommaren 2006 vet hur jävla tråkigt det kan vara att ha typ 5mat på 6timmar. Jag har tagit med en bok och lyssnar sönder min I-pod för att döda trisstessen. Men sen blir det torsdag, löning och livet leker igen.
Fredag för en vecka sen hade jag en intressant dag, det hela började med att jag brände mig riktigt jävla illa på en äcklig jävla stekpanna. Det avr mitt i en av dom väldigt ovanliga ruscherna så det fanns ingen tid att kyla handen. Smärtan blev till sist så pass jobbig att jag spydde i papperskorgen. Allting lungnade ner sig och jag hade handen i isvatten resten av dagen. Efter att sen inte haft en enda beställning på 3 timmar kollade på klockan, hon var halv. Yes tänkte jag. Bara 30min kvar till frihet. klockan blev kvart i och jag städade diskrummet och slog av allt. Klockan blev tio i och jag ringde in alla beställningar. Klockan blev prick och jag bytte om och gick hem.
Väl hemma satt mattias och spela nhl, jag slog mig ner bredvid och öppna en kall öl. Efter den grymt goda ölen skulle jag ner på rummet och samla ihop lite tvätt, tog en snabb koll på klockan som blivit halv igen. 17.30 stod den på, jag började funderar på om min mobil hasde hängt sig. Jag slutar ju inte förens klockan 18.00 Ropade högt till Mattias som klargjorde att klockan bara var halv sex. Jag hade alltså gått från jobbet en timme för tidigt. mitt i all trisstess varit så sugen på att gå hem att jag gjort det förbjudna.
Jag hade ändå lämnat in nycklar i baren och sagt hejdå utan att någon ryckt på ögonbrynen. Jag var likblek hemma i lägenheten och visste inte vad jag skulle ta mig till. Det är ändå bara 2minuters promenad till jobbet men att gå dit o förklara mig verkade pinsamt. Skulle jag spela ut klockan och hoppas ingen tänkte på det? Mitt dilemma var totalt och ångesten djup. Klockan blev kvart i sex och jag satt med huvudet långt inborrat i händerna när mobilen ringde.
"Pat. Stags head" stod det på den blanka mobilskrämen. Jag kunde inte låta bli att svara men va fan skulle jag säga? Skulle jag skylla på att min mobil ställt om sig till svensk tid eller bara påstå att jag stängde köket tidigare för att det var så dött? Antar att det senre skulle låtit bäst men jag blev stressad och en aningens svettig när jag svarade.
"hello it´s kriss"
"Hi its Pat, when did you get off today?"
"At six as always"
"Mate, it a quarter to six now"
"are you having a laugh? My clock says its a quarter to seven"
"well its a quarter to six but its alright"
"fuck man, im sorry. any orders in? I can be there in a minute"
"No man its been dead för four hours now. No worries I just wanted to talk to you about next week"
Och så fortsatte han snacka om nån annat, jag var in the clear men skammen hade inte lagt sig. Jag gick ut och söp den kvällen och smidde stora planer med Mattias och Malin om en "Bomb of happiness" som inkluderade krut smugglat i tandkrämstuber och kontakt med IRA. Dagen efter var en pina på jobbet, bakfull och jävlig. Det värsta var ändå den Irländska humorn som jag inte visste fanns. Dom ringde nerifrån baren säkert tre gånger i timmen bara för att berätta vad klockan va. Dom hade rätt att skratta, inte jag.
I söndags blev det dags utflykt grande. Jag och Ida och till Howth för att spela golf på Deer park Golf & spa Hotell.
enormt fint väder, trevligt sällskap, perfekta utslag, vilda sälar och grymt mycket friskluft gjorde dagen till den bästa på länge. Detta var del 1 i min och Idas gentlemans sport-tävling. Dom sporter som återstår är, boule - dart - biljard och lerduveskytte. Det senaste verkar svårt att hitta så alla tipas är välkomna.
Paniken inför hösten börjar smyga sig längs kusten här på ön. Det är många som åker härifrån och jag vet inte vad jag vill göra, om jag fick betsämma skulle jag betsämma att Mattias fick bestämma åt mig. Up for it?
Om du bara kunde flytta hit skulle valet bli mycket enklare.
Om du bara kunde ringa och säga att framtiden löser sig.
Om du bara kunde trösta mig när jag behöver det som mest.
Om du bara visste.
Om jag bara visste.
"weep for yourself, my man,
you'll never be what is in your heart
weep little lion man,
you're not as brave as you were at the start"
Par i Par är bättre än Triss i Tristess
Typiskt att jag tittat upp alla mina 70 minuter på mega upload för dagen, inne på säsong 2 av The OC. Vi kan ju alla vara överens om att säsong 1 är i klass med Vita lögner när det kommer till dramatik, dock inget emot vad som väntar. Jag gillar att jag tre år sen jag såg serien sist kan sitta och skratta åt något som inte kommer hända förens fem minuter senare. Jag ändrar mig, jag gillar inte att jag vet vad som ska hända. Jag tycker det är sorgligt, jag tycker jag är sorglig.
Sorgligt är oxå att Robben sköt ut Man U ur Champions Leauge, nu blir Barca första laget någonsin att vinna 2 raka Champions Leauge titlar. Grattis Katalunien - Grattis Messi - Grattis Pep - Grattis Puyol - Xavi - Iniesta - Valdes - Fuck you Z!
Sorgligt är oxå min syn på kärlek. Jag brukar jämföra kärlek med Harry Potter, en tunn töntig engelsk glasögon-orm som inte finns på riktigt. Missförstå mig rätt, jag är jätte glad för alla er som "hittat kärleken" men själv tror jag inte ni är kära utan bara gillar tanken på vad det sägs stå för.
Känns som jag är ovanligt bitter inatt, John-blunds fel. Självklart tror jag på kärlek, synd bara att kärleken inte tror på mig. Jag försökte söka tröst i mina vänner som sitter i samma situation som jag, liksom sitter fast där vi är och kan bara se på när livet passerar förbi i hög fart. Dömm av min förvåning när jag genom google insåg att jag är last man standing. Båda mina blodsbröder har redan fått sällskap. Och mina vänner, det är ett lågvatten märke när man blir slagen till altaret av "Här(Herr)-Går-man" och "GB-Gubben"


Se så jävla glad dom är..
Vem finns kvar nu? Ska jag behöva ta upp kontakten med Tony från Rederiet igen? Han har inte heller hittat kärleken, men han hade en ursäkt.....
Låt mig bjuda på portvin och biscotti - Men sen kom gryningen
Och den här gången är du riktigt säker..
Då kom smällen som fick Templebar Square att skaka. Jag fick ett jobb! Jag fick ett heltidsjobb som kökschef på en av Dublins äldsta pubar. Jag gillar att i stort sett alla pubar här kallar sig just för Dublins äldsta. Fakta är dock att det var den första pub i Dublin som fick elektrisitet. Fakta är oxå att Irländare gillar sin frityr. Trots att jag satt in massa goda grytor och guninness&beef pie på menyn är det alltså allt som friteras som säljer.
öppet 6timmar om dan och vi har en bra dag 45mat, jag har mindre att göra om dagarna nu än innan jag hade jobb. Ska dock inte klaga då jag och min sinnesstämmning behövde det här jobbet.
Man kan nu tro att allt är som det ska men ingenting är som det ska utan dig...