När han dansade
Här kommer ett inlägg som antagligen skadar min blogg och mitt anseende mer än något jag tidigare gjort.
Jag har på goda uppriktiga grunder försökt rädda ett magazine vi lärt oss älska, Frankmagazine.blogg.se
Det hela började med den stora reklamkampanj man startat på facebook. Jag vill tro att den började helt självmant av en snäll läsare men den har spridit sig som en löpvind sedan männen bakom Frank lockat med aktier och andra rikedomar.
Jag förstår att dom söker publicitet, med all rätt då innehållet oftast är genialt och bör delas med så många som möjligt. Men det var inte förens jag läste Gustavs senaste inlägg som det slog mig. Ett stort uppsving i statistiken med diverse engångs läsare från Gnarp kommer bli döden för Frank.
Gustav beskrev med stor portion humor hur han under ett bröllop i Nyköping inte klarat pressen av en stor och vuxen publik, han kom mycket mer överens med hans lika gamla kusiner som skrattade åt allt han gjorde.
Efter att ha varit bekant med Gustav länge vet jag att hans vattenskalle kommer växa sig så stor att den inte kommer att stoppas, inläggen kan komma att tappa i kvalité och kvantitet. Jag hoppas jag har fel, jag hoppas verkligen.
Just nu är det vi, trogna läsare och supporters av Frank som är hans småkusiner
Alla lösa engångsläsare är hela Franks släkt, allt från farbröder och mostrar med dömande ögon och stenhårda armbågar.
Jag tänker inte stå och se på när farbror Nils förvandlar min underbara frankläsning till massmedial smörja inte ens värt att trycka i blondinbellas blogg. Jag vet inte vad din mor säger om det här gustav men jag vill tro att hon säger
"ska du blogga så blogga ordentligt"
När jag som bekymrad läsare närmade mig Gustav och Mattias med mina synpunkter fick jag inget annat en kalla handen, svårdomar, din-mamma skämt och lovord om att jag när frank tagit över världen inte skulle få bo i den.
Det har gjort mig ledsen att mina två största idoler har vägrat lyssna på mig och att dom målar ut mig som Frankhatare. Jag vill ju inget illa, jag är bara en ensam pojke mot ett helt Magazine.
För bara en sekund sen skickade jag ett sms till gustav
jag skrev "hej gustav. självklart vill jag er all lycka men jag är bara lite orolig. Kom över ikväll kan jag bjuda dig och Mattias på middag och lite vin."
svaret var lika snabbt som chockerande: "ursäkta, vem är du? Om det är KP: jag har raderat ditt nummer då jag känner att jag bara vill ha vänner som delar min syn på att ta över världen till vilket pris som helst. om det är någon annan så presentera dig gärna MVh Gustav Muss- nej jag menar Sveidquist"
Ni må tycka vad ni vill och inte dela min syn men ENSAM ÄR STARK plus att jag sitter på inside info om Frank som kan ge ett nytt ljus åt den familjefrid som lever där.
Jag la märke till att dom två av tre sista inläggen på Frank handlat om Jonas Altberg, något jag avhandlat i denna blogg för en tid sedan. Må det vara så att bröderna Mussolini läser min blogg därborta på HP??
Om så är fallet, märk väl att detta inte är en krigsförklaring. Det är precisvad ni gör det till!!
Jag har på goda uppriktiga grunder försökt rädda ett magazine vi lärt oss älska, Frankmagazine.blogg.se
Det hela började med den stora reklamkampanj man startat på facebook. Jag vill tro att den började helt självmant av en snäll läsare men den har spridit sig som en löpvind sedan männen bakom Frank lockat med aktier och andra rikedomar.
Jag förstår att dom söker publicitet, med all rätt då innehållet oftast är genialt och bör delas med så många som möjligt. Men det var inte förens jag läste Gustavs senaste inlägg som det slog mig. Ett stort uppsving i statistiken med diverse engångs läsare från Gnarp kommer bli döden för Frank.
Gustav beskrev med stor portion humor hur han under ett bröllop i Nyköping inte klarat pressen av en stor och vuxen publik, han kom mycket mer överens med hans lika gamla kusiner som skrattade åt allt han gjorde.
Efter att ha varit bekant med Gustav länge vet jag att hans vattenskalle kommer växa sig så stor att den inte kommer att stoppas, inläggen kan komma att tappa i kvalité och kvantitet. Jag hoppas jag har fel, jag hoppas verkligen.
Just nu är det vi, trogna läsare och supporters av Frank som är hans småkusiner
Alla lösa engångsläsare är hela Franks släkt, allt från farbröder och mostrar med dömande ögon och stenhårda armbågar.
Jag tänker inte stå och se på när farbror Nils förvandlar min underbara frankläsning till massmedial smörja inte ens värt att trycka i blondinbellas blogg. Jag vet inte vad din mor säger om det här gustav men jag vill tro att hon säger
"ska du blogga så blogga ordentligt"
När jag som bekymrad läsare närmade mig Gustav och Mattias med mina synpunkter fick jag inget annat en kalla handen, svårdomar, din-mamma skämt och lovord om att jag när frank tagit över världen inte skulle få bo i den.
Det har gjort mig ledsen att mina två största idoler har vägrat lyssna på mig och att dom målar ut mig som Frankhatare. Jag vill ju inget illa, jag är bara en ensam pojke mot ett helt Magazine.
För bara en sekund sen skickade jag ett sms till gustav
jag skrev "hej gustav. självklart vill jag er all lycka men jag är bara lite orolig. Kom över ikväll kan jag bjuda dig och Mattias på middag och lite vin."
svaret var lika snabbt som chockerande: "ursäkta, vem är du? Om det är KP: jag har raderat ditt nummer då jag känner att jag bara vill ha vänner som delar min syn på att ta över världen till vilket pris som helst. om det är någon annan så presentera dig gärna MVh Gustav Muss- nej jag menar Sveidquist"
Ni må tycka vad ni vill och inte dela min syn men ENSAM ÄR STARK plus att jag sitter på inside info om Frank som kan ge ett nytt ljus åt den familjefrid som lever där.
Jag la märke till att dom två av tre sista inläggen på Frank handlat om Jonas Altberg, något jag avhandlat i denna blogg för en tid sedan. Må det vara så att bröderna Mussolini läser min blogg därborta på HP??
Om så är fallet, märk väl att detta inte är en krigsförklaring. Det är precisvad ni gör det till!!
Kommentarer
Postat av: Lars
Haha kommer vi va tvungna att agera medlare när vi kommer över eller?
Postat av: En gammal vän...
Har försökt nå dig min gamle vän, går inte alls bra.
blogg.passagen.se/pursvenskt
Trackback