You ought to give me wedding rings
Efter ännu en sömnlös natt vandrade tankarna längs memory lane hela vägen till 1993 och en bit framåt. Jag var tillbaka på Brantan. Den stora röda bunkerna vars dörrar slukade våra drömmar och hopp. Man kunde ana texten "arbeit macht frei" lite suddigt på väggen.
Jag vill ändå tro på det folk säger att det som inte dräper dig gör dig en smula starkare och lever det gör jag. Sanningen är ju den att Brantan formade mig till den fina människa jag idag låtsas vara.
När jag idag inser hur lätt det var att vara barn undrar jag varför jag växte upp. Men visst förtjänar man även en lavett för sin dumhet.
Inte helt hundra på vilken årgång vi gick men kan tänka mig att det var 3an eller 4an som min bästa vän blev
t o k k ä r och då menar jag dödligt käri en av våra klasskamrater. Orädd som han var redan då gjorde han vad alla gjorde i 3an-4an och frågade chans.
Svaret blev positivt fast en lista med krav om man så vill ingick i dealen. Ett av kraven var att jag var tvungen att bli ihop med hennes bästa kompis. Det var ingen av oss två som var särskillt förtjust i idén men man ställer ju upp för en vän. Skulle möjligheten dyka upp idag skulle det vara dumt att tacka nej.
Jag ska inte ljuga för er, förhållandet var fruktlöst och det var brist på komunikation som fick mig senare på kvällen att ta det svåra (läs jätte jätte enkla) beslutet att jag inte kunde fortsätta denna charad. dagen efter på den andra lektionen skickade jag lite smidigt en lapp under hennes bänk.
"Det är slut nu, OK?"
Det låter idag som att "OK?" var ett hot men det var tvärtom en fråga, 10år gamal visste man redan vem som betsämmer i ett förhållande och jag var tvungen att be om lov för att göra slut. Svaret blev inte helt oväntat "OK" och jag la till en begäran att vi inte fick berätta det för våra vänner. Ville inte riskera hans lycka oxå. Det varade fram tills lunchrasten. Min bästa vän hade blivit dumpad pga mina handlingar och tillsamans med 2-3 av våra gemensama vänner attackerade dom mig. Jag var mitt uppe i att sortera mina hockeybilder när jag med sparkar och knuffar tvingades ner i gruset. Min vän var alldeles röd i ansiktet när han skrek "Är du nöjd nu? Är du dum i huvet? fattar du vad du har gjort?" Jag stammade fram att jag var ledsen men faktiskt blev intvingad i allt från första början. "Du kan leta nya vänner" sa han "HAHA Just det" fyllde en av dom andra in.
Dom pratade inte med mig på hela nästa lektion och livet som jag visste det var över. Jag trodde jag skulle behöva byta klass eller ännu värre byta stad. Mina tankar gick den lektionen i första hand ut på hur jag skulle övertyga mina föräldrar till flytten. Mitt i ett försök att att gå på toa utan att dra till sig mina vänners uppmärksamhet kommer min han fram till mig och ber om ursäkt för sitt agerande och förklarar att han hade det lite jobbigt. Det gjorde inte något att det tagit slut för han och hans käresta, han var nämligen kär i någon annan nu.
What a diffrence a day make, 24 little hours................
Kanske ett år senare skulle jag pröva något ingen annan gjort. Jag skulle ge mig ut på jakt efter det omöjliga och bestrida alla naturlagar. Jag skulle fråga chans på den snyggaste tjejen i klassen. Förutom hennes redan då oemotståndliga skönhet och charm var hon klassens smartaste och duktigaste elev, en ekvation man i högstadiet lärde sig inte alltid var sann.
Jag kände i hela kroppen att ett nej var oundvikligt och trots att jag på den tiden ville visste jag att vi inte skulle spendera våra liv tillsamans. Jag skulle inte få ge henne frukost på sängen, vi skulle inte lösa sudoko tillsamans på söndagar och hon skulle aldrig behöva skälla ut mig för att jag aldrig eller allt för sällan diskade.
Mycket tack vare den inställningen och hennes genom snälla själ lyckades vi nå en kompromiss, hon ville helt enkelt inte göra någon ledsen och gick med på en deal. Jag vill iaf tro att det var därför och inte för att jag tjata för mycket. Hon skulle tacka ja med möjlighet att göra slut 30sek senare.
Jag frågade och hon sa ja. Medans henneds ögon var som fastklistrade på sekundvisaren som i mitt tycke tickade alldeles för fort på hennes gula klocka stod jag bara och log. Jag log så där euforiskt man gör på fyllan. 32 sekunder senare gjorde hon slut men jag bara fortsatte le, jag hade gjort något ingen tidigare gjort och det var dom 32 bästa sekunderna jag hade på Brantan.
Vi är än idag goda vänner men har aldrig tidigare pratat om våra 32sekunder i himlen. Jag vill tro att det fortfarande är lite jobbigt för henne, att hon lät mig gå....
The book of love is long and boring
No one can lift the damn thing
It's full of charts and facts and figures and instructions for dancing
But I
I love it when you read to me
And you
You can read me anything
Jag vill ändå tro på det folk säger att det som inte dräper dig gör dig en smula starkare och lever det gör jag. Sanningen är ju den att Brantan formade mig till den fina människa jag idag låtsas vara.
När jag idag inser hur lätt det var att vara barn undrar jag varför jag växte upp. Men visst förtjänar man även en lavett för sin dumhet.
Inte helt hundra på vilken årgång vi gick men kan tänka mig att det var 3an eller 4an som min bästa vän blev
t o k k ä r och då menar jag dödligt käri en av våra klasskamrater. Orädd som han var redan då gjorde han vad alla gjorde i 3an-4an och frågade chans.
Svaret blev positivt fast en lista med krav om man så vill ingick i dealen. Ett av kraven var att jag var tvungen att bli ihop med hennes bästa kompis. Det var ingen av oss två som var särskillt förtjust i idén men man ställer ju upp för en vän. Skulle möjligheten dyka upp idag skulle det vara dumt att tacka nej.
Jag ska inte ljuga för er, förhållandet var fruktlöst och det var brist på komunikation som fick mig senare på kvällen att ta det svåra (läs jätte jätte enkla) beslutet att jag inte kunde fortsätta denna charad. dagen efter på den andra lektionen skickade jag lite smidigt en lapp under hennes bänk.
"Det är slut nu, OK?"
Det låter idag som att "OK?" var ett hot men det var tvärtom en fråga, 10år gamal visste man redan vem som betsämmer i ett förhållande och jag var tvungen att be om lov för att göra slut. Svaret blev inte helt oväntat "OK" och jag la till en begäran att vi inte fick berätta det för våra vänner. Ville inte riskera hans lycka oxå. Det varade fram tills lunchrasten. Min bästa vän hade blivit dumpad pga mina handlingar och tillsamans med 2-3 av våra gemensama vänner attackerade dom mig. Jag var mitt uppe i att sortera mina hockeybilder när jag med sparkar och knuffar tvingades ner i gruset. Min vän var alldeles röd i ansiktet när han skrek "Är du nöjd nu? Är du dum i huvet? fattar du vad du har gjort?" Jag stammade fram att jag var ledsen men faktiskt blev intvingad i allt från första början. "Du kan leta nya vänner" sa han "HAHA Just det" fyllde en av dom andra in.
Dom pratade inte med mig på hela nästa lektion och livet som jag visste det var över. Jag trodde jag skulle behöva byta klass eller ännu värre byta stad. Mina tankar gick den lektionen i första hand ut på hur jag skulle övertyga mina föräldrar till flytten. Mitt i ett försök att att gå på toa utan att dra till sig mina vänners uppmärksamhet kommer min han fram till mig och ber om ursäkt för sitt agerande och förklarar att han hade det lite jobbigt. Det gjorde inte något att det tagit slut för han och hans käresta, han var nämligen kär i någon annan nu.
What a diffrence a day make, 24 little hours................
Kanske ett år senare skulle jag pröva något ingen annan gjort. Jag skulle ge mig ut på jakt efter det omöjliga och bestrida alla naturlagar. Jag skulle fråga chans på den snyggaste tjejen i klassen. Förutom hennes redan då oemotståndliga skönhet och charm var hon klassens smartaste och duktigaste elev, en ekvation man i högstadiet lärde sig inte alltid var sann.
Jag kände i hela kroppen att ett nej var oundvikligt och trots att jag på den tiden ville visste jag att vi inte skulle spendera våra liv tillsamans. Jag skulle inte få ge henne frukost på sängen, vi skulle inte lösa sudoko tillsamans på söndagar och hon skulle aldrig behöva skälla ut mig för att jag aldrig eller allt för sällan diskade.
Mycket tack vare den inställningen och hennes genom snälla själ lyckades vi nå en kompromiss, hon ville helt enkelt inte göra någon ledsen och gick med på en deal. Jag vill iaf tro att det var därför och inte för att jag tjata för mycket. Hon skulle tacka ja med möjlighet att göra slut 30sek senare.
Jag frågade och hon sa ja. Medans henneds ögon var som fastklistrade på sekundvisaren som i mitt tycke tickade alldeles för fort på hennes gula klocka stod jag bara och log. Jag log så där euforiskt man gör på fyllan. 32 sekunder senare gjorde hon slut men jag bara fortsatte le, jag hade gjort något ingen tidigare gjort och det var dom 32 bästa sekunderna jag hade på Brantan.
Vi är än idag goda vänner men har aldrig tidigare pratat om våra 32sekunder i himlen. Jag vill tro att det fortfarande är lite jobbigt för henne, att hon lät mig gå....
The book of love is long and boring
No one can lift the damn thing
It's full of charts and facts and figures and instructions for dancing
But I
I love it when you read to me
And you
You can read me anything
Kommentarer
Postat av: Bohlin
Är det mig du skriver om gamle vän? Är det jag som var "din bäste vän"?
Postat av: Gustav
Jag måste säga att du är aningen inkonsekvent när det gäller utlämnande av namn.
Trackback
